Carl Bildt utnyttjar transparensen

Bloggen gör det successivt mer möjligt för den enskilde att delta i den stora kollektiva diskussionen, åtminstone om man har lyckats attrahera många läsare... Konsekvensen blir att traditionella informationsbarriärer nu kortsluts och hela blogosfären håller på att bli ett enda stort torg för diskussion. Trenden brukar benämnas den ökande transparensen.

Hur ser egentligen ett framtida samhälle ut när transparensen ökar och t ex avståndet mellan läsarna, medierna och de ledande politikerna blir allt kortare? Man kan möjligen få en aning om man läser Carl Bildts blogg. Där rapporterar Bildt flitigt både om vad som dagligen händer i hans arbete, men också detaljer och egna perspektiv på de attacker mot honom som kommer från massmedia. Genom att t ex direkt i sin egen blogg korrigera sin eget felaktigt uppgivna uppgift hur många optioner han har i Legg Mason, där han satt med i styrelsen, gjorde han att pressen såg ganska löjlig ut när de senare försökte blåsa upp det faktum att Bildt angett en felaktig siffra.

Det är också intressant att notera att Bildt på ett klart Internet-mässigt sätt gärna använder tillgängliga källor och kommentarer som bevis och argument gentemot journalisters ibland ogenomtänkta attacker i sin jakt på ett nytt scoop. Det uppgavs också i Expressen att fonden Legg Mason hade stora intressen i vapentillverkaren Lockheed Martin. Att de hade intressen var sant, men man kan väl knappast kalla 0,00002 procent av investeringarna stora? Genom att referera vidare till en annan bloggare som tagit reda på detta behövde Bildt inte själv säga så mycket annat än att referera.

Även om Bildts bloggande som utrikesminister är i sin linda och likaså hans erfarenhet att använda bloggen som ett medel att kortsluta mediamonopolet med har det redan nu har börjat bli ganska intressant. Bildt har öppnat möjligheten att omedierat bemöta de attacker och frågeställningar som annars hade fått valsa runt ett par dagar, röra upp damm och sälja lösnummer innan de till slut lösts upp i antingen ointresse eller accelererat på någon mediearena där de på grund av inramningen redan omvandlats till en annan fråga. Att kvällspressens journalister är lite panikslagna kan man ana när man läser en av motattackerna från Expressens Per Svensson den 22 feb 2007:

"En bloggande utrikesminister kan tyckas vara ett behjärtansvärt uttryck för vilja till öppenhet och demokratisk delaktighet. Men samtidigt bör man kanske komma ihåg att drömmen om direkt och oförmedlad kommunikation mellan ledare och folk framförallt har odlats i andra politiska traditioner än den liberala demokratins."
...
”Carl Bildt utnyttjar sin blogg som ett vapen mot en av den liberala demokratins institutioner – den granskande journalistiken”

I mina öron låter detta en aning överdrivet, även om jag är mycket intresserad att läsa retorisk analys om vad som egentligen händer runt Bildts blogg. För något händer ju...

Ett av grundproblemen i ett samhälle är att makten inte längre är knuten till våldsmonopolet utan till problemformuleringsprivilegiet , ett problem som Lars Gustafsson tog upp i en essä 1980. Det privilegiet innebär att den som har makten att bestämma över vad och på vilket sätt något diskuteras i själva verket har den politiska makten. När demokrati och friheten att uttrycka sina åsikter etablerades, förflyttades makten från det lilla fåtalet högst upp i hierarkin till folket. Massmedia blev av teknisk nödvändighet den plats där samhällsdiskussionen skulle föras. Problemet blev att väktarna av demokratin successivt blev en av dess värsta fiender efter att de successivt, och kanske delvis ovetande, tagit över problemformuleringsprivilegiet och därmed mycket av den reella makten i samhället.

Idag har vi dessutom en situation där de som har problemformuleringsprivilegiet också befinner sig på en marknad och måste sälja lösnummer för att fortsätta få hålla på med sin granskning. En balans som sedan länge fallit över på det kommersiella planet och styrs numera av sensationsjournalistisk snarare än en intellektuell process.

Vad som nu håller på att hända på allvar är att allt fler får möjlighet att kommunicera direkt med varandra vilket förändrar spelet. Det är inte så att makten som ges till den som har problemformuleringsprivilegiet kommer att försvinna, men just nu håller spelplanen på att ritas om och Carl Bildt är en av de drivande.

I ett längre perspektiv kan jag se att man för att kunna vara en aktiv politiker måste blogga för att kommunicera med sina väljare och kortsluta alla irrelevanta spekulationer. Det känns som om vi är på väg att få en digital version av den grekiska agoran där politiker utgjordes av dem som hade en retorisk förmåga och som folk lyssnade på, inte av några som har vaskats fram i en partipolitisk apparat eller blivit anställd som ledarskribent på någon tidning p g a sin förmåga att skriva snärtigt och kåserande om andra som sysslar med politik.

Neural teknik och samhället 2010-2060

Vi har tidigare i Spana nu! rapporterat lite om möjliga tillämpningar inom ekonomin av dagens utveckling inom det neurala området. Det är ingen hemlighet att det sker en enorm utveckling inom området som kommer att få stor påverkan på oss människor i framtiden. En stiftelse som kallar sig Lifeboat Foundation har gjort en intressant rapport där hypotesen är att NBIC baserad teknik kommer att bli nästa stora tekno-ekonomiska utvecklingscykel.

OVERVIEW

Society shapes and is shaped by advancing technology. To illuminate the important societal implications of the NBIC (nano-bio-info-cogno) convergence it is critical to place it within a broad historical context. History sharpens unique issues that require attention versus ones that have more obvious trajectories. By viewing history as a series of techno-economic waves with accompanying socio-political responses, it is possible to begin to understand how NBIC technologies will have an impact on society.

Läs rapporten på: LF Special Report: Neurotechnology and Society (2010-2060)

Digital skallgång efter Jim Gray

Över 6000 personer är nu engagerade i en digitala skallgång efter den datavetenskaplige forskaren Jim Gray som försvunnit i Stilla Havet utan San Francisco. Genom att distribuera högupplösta digitala satellitbilder över området till frivilliga behöver man inte längre sitta hjälplös utan man kan genom att kvittera ut bilder som man själv kan söka över och på det sättet dra sitt strå till stacken.

Läs mer på:
Werner Vogels blog "All Things Distributed"
New York Times 3 feb: Silicon Valley's High Tech Hunt for Colleague

För mig är detta ytterligare ett exempel på en av de mest signifikanta förändringarna i vår tid. Individen har fått större möjlighet att kommunicera med sin omgivning så att både den geografiska och sociala världen minskar till att förkroppsliga den globala byn som var så populär att prata om på 1990-talet. Även om man råkar sitta i Göteborg eller Darfur så finns det en möjlighet att hjälpa till i skallgången efter en försvunnen seglare i Stilla Havet.

Men varför gör människor detta bara för att det är möjligt? Som jag ser det går denna utveckling hand i hand med människans inneboende drivkraft att göra skillnad, en drivkraft som för de allra flesta fram tills nu varit begränsat till det lilla sammanhanget. Kanske enbart till familj och vänner. När olika hjälporganisationer bildades under 1970-talets svältkatastrofer började man hjälpligt åtminstone kunna skänka pengar, även om kontrollen över effekten var i det närmaste obefintlig hade man hittat ett sätt att döva det samvete som följde med den moderna människans framväxt. Med Internets framfart börjar vi kunna göra allt mer och undersökning efter undersökning visar att allt fler faktiskt tar chansen.

En effekt av detta är att det steg för steg växer fram strukturer och organiserande principer i olika nya former på Internet som steg för steg gör att varje individ får allt större möjligt att göra saker och allt större kontroll på att det som görs verkligen gör nytta. För varje hjälpinsats blir det allt enklare och allt mer strukturerat!

Följdfrågor:

• Vad händer i gränssnittet mellan dessa distribuerade hjälpinsatser? Kommer toppstyrda organisationer att kunna samarbeta med de miljoner frivilliga på Internet eller kommer det att blir konflikter?
• Om nu detta spontana hjälparbete visar sig vara effektivt, kommer detta att innebära att det kommer att tillföras mindre resurser från nationellt håll?
• Vilka kommer att hjälpas av dessa emergenta hjälpinsatser? Kommer det att bli som tidigare att de som väcker mest spontan sympati få mest hjälp?

Tydliga generationsgap i synen på arbetslivet och tekniken

I en rapport från Forrester som heter "Is Europe Ready For The Millenials" konfirmeras tydligt gapet mellan de olika generationernas syn på arbetsliv och teknik. Analysen som är bekostad av Xerox och har haft ett europeiskt perspektiv, pekar på att företag är ganska dåligt förberedda på den nya generationen som är född mellan 1980 och 2000 och har ett helt nytt förhållningssätt till Internet.

Slutsatser från sammanfattningen:

• En stor grupp av de högre cheferna tror att de anpassat sitt sätt att arbeta till den nya generationen, men detta blandas ihop med de förändringar man gjort i företagets verksamhet när det gäller t ex hur man kommunicerar med kunder via webb-sajter
• Det finns stora skillnader mellan chefer i olika åldersgrupper när det gäller hur man förstår 80-talisterna och vad man tror företaget har gjort för att uppmuntra produktivitet och informationsdelning

I rapporten karaktäriseras den s k Milleniegenerationen med:

• Högskole- och universitetsutbildad ungdom födda mellan 1980 och 2000
• Människor som förväntar sig att Internet berör alla delar av livet - dom minns inte hur världen såg ut innan Internet
• Talangfulla, mobila individer som använder digitala kommunikationsmedel utan att ens reflektera över det
• En generation som tycker om att göra flera saker samtidigt och ser det som en naturlig del av livet
• Personer är engagerade i ständiga inlärningsprocesser och föredrar bilder och små informationssnuttar framför att läsa längre texter

Lägger man ihop detta med Demos rapport om dagens digitala skolbarn blir det allt tydligare att den äldre generationen måste anstränga sig för att förstå konsekvenserna av den nya generationens inträde och därmed planera för att undvika potentiella konfliktsituationer med långtgående konsekvenser för dagens samhälle.

Läs Forrester-rapporten på: http://www.ffpress.net/Kunden/XER/Downloads/XER87000/XER87000.pdf